Lels och allt runt omkring

I tisdags fick Theo feber, han vaknade med ett gallskrik och var otröstlig i flera timmar.
Ju mer han skrek, desto mer ont i magen fick jag. Vad ska man göra?
Försökte mata honom, men han ville inte, försökte natta honom, försökte lätta på magvärken,
men inget fungerade. Det enda jag fick i honom var lite vatten i nappflaska, inget annat.
Min mamma är dessutom i Seattle så hade ingen möjlighet att ringa henne för att be om råd,
eftersom det var mitt i natten hos henne.
Henne ber jag alltid om råd, känns som om hon alltid vet vad man ska göra,
så det var tungt att inte kunna ringa henne.

Ringde till BVC med gråten i halsen, precis under samtalet var han tyst.
Vår BVC sköterska är den bästa, hon förklarade precis vad jag skulle vara uppmärksam på,
så då lugnade jag ner mig... en stund.

Theo fortsatte skrika och skrek konstant i nästan fyra timmar.
Skickade en halv miljon sms till Christian för att få honom att skynda sig hem från skolan,
jag kände mig så maktlös.
Men precis när jag bara ville lägga mig ner och gråta fick jag honom att äta.
Och efter det blev allting bättre, innan hade jag bara kunnat tänka mig det värsta;
att han skulle bli uttorkad, att han skulle bli ännu sjukare, eller att han skulle ha öroninflammation.
Eftersom Theo har mikroti (missbildat ytteröra) blir jag ännu nervösare för att han ska få problem med det friska örat.

Jag tror att jag inte är ensam om att få lite småpanik när en sån liten blir sjuk.
Han kan ju inte berätta vart han har ont, eller hur han mår, så man måste klura ut det på egen hand.
Vilket jag tycker är så svårt, man förväntar sig bara det värsta.

Idag är han friskare, tack och lov. Han sover ordentligt igen, så om några dagar kan vi gå och träffa hans nya vän tillsammans :)