Lels och allt runt omkring

Blir så äckligt illamående varje dag när jag läser i tidningen om hur läkare missar allvarliga sjukdomar och fel hos barn. Hur läkarmissar gör att barn får leva med hjärnskador och t.o.m. dör på grund av slarv! Hur ska man våga lita på läkare när om man måste till sjukhuset med sitt barn??

Tänkte att det var dags att reda ut mysteriet kring Theos öra.
Theo har ensidig mikroti, en ytteröremissbildning som är medfödd.
Ingen vet varför han har fått det, ingen av hans föräldrar har något liknande.

Örat på bebisen utvecklas i magen från gälblåsorna bebisen har som ett litet yngel ;)
Från gälblåsorna utvecklas munnen, käken och sedan örat. I Theos utvecklingblev aldrig örat klart.
Han har istället för ett öra en liten hudsamling som ser ut som en jordnöt.

Till en början tyckte jag att det var jättejobbigt, jag hade så dåligt samvete: Tänk om det var mitt fel att han blev så? Vad kunde jag gjort annorlunda? Dessa tankar mal ännu i mitt huvud.
Nu är Theo snart ett år gammal och han är nog den gladaste och spralligaste lilla pojk som finns :)
Han har full hörsel på sitt friska öra och snackar för fullt. "Mamma, pappa, titta, där."
Jag har inte heller märkt att han skulle ha svårt att avgöra varifrån ljud kommer,
han tittar åt rätt håll när man står bakom honom och ropar.

Vad gör man åt ensidig mikroti då?

Ingenting! Vi har varit på kontroll för att se så att han hör på det friska örat, för att han inte ska ha problem med talutvecklingen. Sedan har vi träffat läkare som berättat vad Theo själv kan välja att göra i framtiden.
Då går det att operera så att han får ett öra, men det innebär flera jobbiga operationer och Theo ska själv få avgöra huruvida han vill gå igenom det eller inte. Men detta är inte aktuellt förrän minst om 10 år, eftersom barnets egen åsikt ska avgöra.


Rent hörselmässigt då:

Än så länge har vi ingen aning om Theo har något inneröra. Oftast har folk med mikroti ett inneröra, men det krävs en hörselgång(mellanöra) för att han ska kanske kunna höra något. Hörselgången är inte lika vanlig, skallbenet är oftast helt igenväxt mellan ytter och innerörat.
Har han ett inneröra och en hörselgång så hör han nog ytterst lite på det örat.



Jag tror inte längre att örat kommer besvära Theo. Theo är en pojke som tar för sig, vill vara i centrum och som lär sig snabbt. Jag tror faktiskt att han kommer låta bli att operera det i framtiden, men det är helt upp till honom :)

I tisdags fick Theo feber, han vaknade med ett gallskrik och var otröstlig i flera timmar.
Ju mer han skrek, desto mer ont i magen fick jag. Vad ska man göra?
Försökte mata honom, men han ville inte, försökte natta honom, försökte lätta på magvärken,
men inget fungerade. Det enda jag fick i honom var lite vatten i nappflaska, inget annat.
Min mamma är dessutom i Seattle så hade ingen möjlighet att ringa henne för att be om råd,
eftersom det var mitt i natten hos henne.
Henne ber jag alltid om råd, känns som om hon alltid vet vad man ska göra,
så det var tungt att inte kunna ringa henne.

Ringde till BVC med gråten i halsen, precis under samtalet var han tyst.
Vår BVC sköterska är den bästa, hon förklarade precis vad jag skulle vara uppmärksam på,
så då lugnade jag ner mig... en stund.

Theo fortsatte skrika och skrek konstant i nästan fyra timmar.
Skickade en halv miljon sms till Christian för att få honom att skynda sig hem från skolan,
jag kände mig så maktlös.
Men precis när jag bara ville lägga mig ner och gråta fick jag honom att äta.
Och efter det blev allting bättre, innan hade jag bara kunnat tänka mig det värsta;
att han skulle bli uttorkad, att han skulle bli ännu sjukare, eller att han skulle ha öroninflammation.
Eftersom Theo har mikroti (missbildat ytteröra) blir jag ännu nervösare för att han ska få problem med det friska örat.

Jag tror att jag inte är ensam om att få lite småpanik när en sån liten blir sjuk.
Han kan ju inte berätta vart han har ont, eller hur han mår, så man måste klura ut det på egen hand.
Vilket jag tycker är så svårt, man förväntar sig bara det värsta.

Idag är han friskare, tack och lov. Han sover ordentligt igen, så om några dagar kan vi gå och träffa hans nya vän tillsammans :)

Nio månader upp, nio månader ner sägs det och det tycker jag låter väldigt logiskt!
Får äntligen börja träna fr.o.m. denna vecka,
efter snittet har jag varit tvungen att vänta tre månader innan jag får börja motionera på riktigt.
Visst har man tagit långa promenader osv, men det har inte varit tillräckligt.
Magen är slapp, inga muskler där inte och kondisen är ju verkligen på noll!

Men i morgon ska jag gå på Zumba med syrran, ska bli grymt kul :D

Idag firar jag och hjärtat 2 år!
De två mest underbara år i mitt liv :) Hoppas att det blir många årsdagar i framtiden med honom.

Ska snart ut och promenera med Theo, det är lite varmare idag än de varit på ett tag!
Skönt att få komma ut lite, lillgrisen gillar prommisar :)

..men inte idag!

Nu har jag äntligen fått den lille att somna, har jobbat för det sedan i morse.
Han har ont i magen, men får inte ut något, så det bästa är att få honom att vila,
så sköter sig det mesta av sig självt ;)

Ikväll ska jag och Mr C ut och äta, har barnvakt :) Theos faster som är gullig och ställer upp :)
Ska bli skönt att få lite tid med mitt hjärta på tu man hand! Blir nog grekisk kolgrill :) Och lite viin!
Längtar :)

Nja, nästan i alla fall.

Jag, Mr C och lillen var hemma hos bror min på inflyttningsfest.
Han har äntligen fått ett boende där personalen bryr sig.
När de kommer hem till honom och hjälper honom med städningen så städar de på samma sätt som de skulle ha gjort hemma hos sig. Tidigare kunde min bror nästan leva i smuts bara för att personalen var lata.

Där var i alla fall en av min brors arbetskamrater.
Snubben pratar precis som Lasse Kongo och man får anstränga sig lite grann för att höra vad han säger, men han var en av de roligaste killar jag har träffat!
Han frågade syrran min vad hon hade i ansiktet och hon svarade att det var en leverfläck hon hade haft den sen födseln. "Fyy faan va äckligt" svarade "Lasse Kongo".
Sättet han sa det på gjorde att man inte kunde låta bli att skratta, det var verkligen inte elakt menat av honom.

Theo skötte sig som vanligt, han har blivit riktigt social! 10 veckor är han nu och han har gått från "grönsak" till bebis. Nu är det mycket mer vakentid då han bara vill vara med, helst glo på tv, speciellt om farsan spelar NHL på Playstation, då sitter han knäpptyst och bara stirrar ;)
Hos bror gick mormor omkring med honom i lägenheten och visar honom hans spegelbild.
Stackarn började gråta och grät sedan varje gång han såg sig själv i spegeln.
Han har väl aldrig sett något fulare sa mormor. Hon är elak.

Nu hör jag att Mr. C nattar den lille, som har börjat vägra nappen, för nu har han kommit på att pekfingret är godare. Smack, smack och godnatt!

Wow, sist jag bloggade, då hade jag precis träffat min kille.
Jag var nykär, och tyckte att jag hade träffat världens finaste snubbe.
Det tycker jag fortfarande.
På den tiden handlade livet mycket om kompisar, festa, konserter och bara massa skoj,
tänk hur saker kan förändras!

Saker har definitivt förändrats! Till det bättre :)
Jag är förlovad med Mr C, fick världens finaste Theodor den 18e juli i år och nästa sommar ska jag bli Mrs C.

En grej med att vara nybliven mamma är att man inte vet någonting.
När Theo föddes och jag fick honom i mina armar, hade jag inte den blekaste aning om hur man höll i ett spädbarn. Byta blöja? Hade jag aldrig gjort.
Amma? Tanken på att amma innan Theo kom var lite obekväm, det kändes fel, för sexuellt.

Nu, när Theo är 7 veckor gammal fungerar det på rutin, blöjor byter man i sömnen, och Theo brukar somna hängandes över min ena arm.

Dock så blir man fortfarande nervös för ingenting, minsta lilla hostning, konstigt ljud eller att han känns det minsta varm gör mig nojjig. Därför är det tur att man har mamma (mommo), henne ringer jag så fort jag blir funderar över något Hon lyckas alltid lugna ner mig snabbt.

Idag ska vi iväg till mitt gamla jobb för att visa upp pysen, spännade :)